Uppvärmningsövningar

Alfabetscener
Två spelare improviserar en scen där varje replik måste börja med nästa bokstav i alfabetet (A, B, C...). T.ex. "Allvarligt talat, du är sen igen" – "Bussen var försenad" – "Cykla nästa gång!" osv. Tränar kreativitet, lyssning, struktur och att tänka snabbt under begränsningar.

Gibberish-stafett
Deltagarna skickar nonsensord runt i en cirkel, eller associerar fritt i gibberish på ett föremål eller en impuls. Fokus ligger på att inte tänka, utan att svara direkt. Tränar impuls, känslomässig tydlighet och kreativt uttryck utan språk.

Ja, och...-historia
Gruppen berättar en historia tillsammans. Varje person bygger vidare på den föregående med frasen "Ja, och...". T.ex. "Jag gick till affären." – "Ja, och där träffade jag en björn" – "Ja, och björnen frågade efter ketchup" osv. Tränar acceptans, berättande och lyssnande.

Nej-och / Ja-och
Samma scen spelas två gånger: första gången säger spelarna konsekvent "nej" till varandra och blockerar alla idéer; andra gången säger de konsekvent "ja, och...". Tränar kontrasten mellan blockering och samspel. Ett tydligt sätt att visa varför "yes, and" fungerar bättre.

Ord-för-ord-berättelse
Gruppen står i cirkel. Varje deltagare säger ett ord i taget och bygger tillsammans en berättelse. Exempel: "Det" – "var" – "en" – "gång" – "en" – "hund" – "som" – "spelade" – "piano"... Tränar lyssnande, samarbete och samförstånd.

Passera klappen
Deltagarna står i en cirkel. En person skickar en klapp vidare genom att få ögonkontakt och klappa i händerna i synk med nästa person. Tempot kan ökas och flera klappar introduceras. Tränar fokus, tajming och nonverbal kommunikation.

Tre saker!
En deltagare ropar "Tre saker!" och pekar på någon med en prompt: "Nämn tre saker du har i fickan!" Den utpekade måste svara snabbt – "Tuggummi, nycklar, giraff!" – utan att tänka. Tränar spontanitet, snabbhet och att släppa självcensur.Tematiska öppningar och långform

Living room
Alla spelare sitter som i ett vardagsrum och samtalar naturligt – ofta om personliga minnen, åsikter eller vardagshändelser. Ur dessa samtal inspireras de sedan att spela scener. Denna form fungerar både som öppning och struktur i långform. Tränar lyssning, ärlighet och tematiska kopplingar.

Monologinspirerad långform
En spelare berättar en längre, ofta personlig monolog inför gruppen eller publiken. De andra använder innehållet (teman, bilder, repliker) som inspiration till scener. Tränar associationsförmåga, helhetstänk och att lyssna efter dramatik i det vardagliga.

Pattern game
Ett snabbt associationsspel i grupp utifrån ett ord. T.ex. "Skola" → "krita", "rast", "bänkpress"... Orden skrivs upp och används senare som inspiration för scener. Används ofta i inledningen av Harold-formatet. Tränar hjärnkopplingar, gemensam idébas och spontanitet.Sceniska tvåpersonersövningar

General-agreement-scen
En övning för att träna samspel, acceptans och att bygga en gemensam verklighet. P1 initierar en scen med ett påstående. P2 håller alltid med, men ska inte bara upprepa eller underkasta sig – utan bidra med eget innehåll som bygger vidare på verkligheten. Scenen bör kännas som ett gemensamt skapande snarare än en monologisk envägskommunikation.

Gibberish-freeze
Två improvisatörer börjar en scen där all dialog är gibberish. Efter tre repliker fryser scenen, och övningen fortsätter nu med vanlig dialog – men som om spelarna vet exakt vad som just sagts. Det tränar kroppsspråk, lyssnande och att ge repliker tyngd även utan konkret innehåll.

Good morning
En fysisk, enkel övning där två personer spelar att de just vaknat upp. När spelledaren säger "Nu!" får de börja interagera verbalt – oftast med orden "God morgon." Den lilla frasen räcker för att skapa en stämning och dynamik. Tränar närvaro, lyhördhet och scenisk lyx.

Jag har alltid velat säga att...
En övning med tre repliker. P1 börjar med frasen "Jag har alltid velat säga att..." och säger något uppriktigt, känsloladdat eller oväntat. P2 svarar direkt utifrån relationen. P1 avslutar med en tredje replik. Trots sin korthet fungerar denna övning som en hel scen, vilket tränar att hitta kärnan snabbt.

Ping-pong-game
I denna övning bygger man ett "game" (ett scenmönster eller en komisk dynamik) enbart genom reaktioner, inte ord. P1 börjar med ett val (t.ex. att ha ett nervöst ryck), och P2 reagerar starkt på det. Därefter eskaleras mönstret genom att reaktionen eller beteendet förhöjs. Fokus ligger på att spela med mönster och känslor snarare än information.

Tre replikscener
Improvisera en hel scen med bara tre repliker – t.ex. A-B-A. Detta tvingar spelarna att fokusera på känsla, situation och relation direkt. Övningen tränar också slut och början på en scen samt det outtalade.

Tysta scener
Två improvisatörer spelar en hel scen utan att använda språk. All kommunikation sker via kroppsspråk, ögonkontakt, gester och ljud. Detta tränar närvaro, icke-verbal kommunikation och publikkontakt.

Viska föregående mening igen
Efter att en person sagt en replik, viskar den andra denna replik tre gånger för sig själv innan den svarar. Det skapar eftertanke, fokus på lyssnande, och ett tydligt tempo. Det skapar också ofta en särskild stämning i scenen – ett slags förhöjd intensitet eller allvar.

Sceniska gruppövningar

Bänkövning
Fyra personer ser på något Fyra personer sitter eller står på rad och tittar intensivt på något framför dem. De ska ha ett tydligt känsloläge (t.ex. förundran, avsky, fascination). Den som först börjar prata definierar vad de tittar på. Detta tränar gruppens lyssnande, känsloöverföring och samspel. Övningen hjälper också till att snabbt skapa en gemensam premiss utan att någon tar över helt.

Canadian Suicide
Gruppövning där alla spelare springer in på scenen och gör en aktivitet (t.ex. kasta frisbee, rensa ogräs). Poängen är att alla ska börja olika men genom att titta på varandra och anpassa sig gradvis landa i att göra exakt samma sak. När hela gruppen är synkade, bryts scenen med applåd. Tränar fysisk samordning, koncentration och att känna av gruppens tempo.

Cocktail-party
Tre eller fler tvåpersonssamtal sker samtidigt på scenen. Alla pratar i normal samtalston. Fokus ligger på att hitta ett tema som smyger sig in i alla samtalen – ofta omedvetet. När samtalen börjar likna varandra för mycket bryter ledaren, och samtalen spelas igen men med medvetet tema. Tränar lyssning, associationsförmåga och kollektiv intuition.

Three sandwiches-scenes
En övning som bygger scenstruktur: Först spelas en tvåpersonsscen, därefter kommer en gruppscen inspirerad av den. Efter det spelas en ny tvåpersonsscen som i sin tur inspireras av gruppscenen. Detta tränar hur scener kan påverka och spegla varandra, samt förstärker långformslogik och tematiskt tänkande.

Soloövningar

Karaktärshandsken
Timer på 15 sek. Byt karaktär varje gång det piper. Håll igång i 2–5 minuter.
Stretchar din bredd i rollarbete.

Ordassociation nonstop
Säg vad du ser, associera fritt i 10 sek. Gå vidare till nästa ord. Gör ca 10 stycken. Ingen paus, bara flöde.
Tränar spontanitet och talflöde.

Three-line solo
Skapa en scen på tre repliker där du spelar båda karaktärerna. Håll dem distinkta och bygg relation.
Övar scenstruktur, karaktär och ekonomi.

Karaktärsintervju
Skapa en karaktär. Dra frågor ur en hatt (t.ex. “Vad drömmer du om?”) och svara som den.
Bygger inre liv och trovärdighet.

Höjningsscener (solo)
Improvisera en scen med en inbillad partner som svarar på gibberish. Höj betydelsen av det ni säger.
Tränar “game of the scene”.

Sound to dialog
Börja med ett ljud, låt det glida över till en karaktärsdialog. Upprepa med nya ljud.
Aktiverar röst, fantasi och karaktär.

Frukost på golvet
Ligg ner, låtsas vakna som en karaktär. Vad har du på dig? Vad finns där? Gör frukost.
Tränar kropp, miljö och inlevelse.

Solo enminuts-rant
Ta ett ord eller objekt. Gör en monolog med stark åsikt i 1 minut. Byt sedan ämne och karaktär.
Bygger attack, tydlighet och variation.

Karaktärsbollen
Kasta boll mot vägg. Varje gång du fångar den: ny karaktär, kort monolog.
Snabbtänkthet och fysisk aktivering.

Objektmonolog
Dra ett objekt ur en hatt. Låt det påverka det du gör under en vanlig monolog – utan att prata om objektet.
Fokuserar “doing over talking” och multitasking.

The Phone Call
Improvisera samtal till/fån 3–5 personer du hittar på. Spela bara din sida.
Tränar relation, lyssnande och undertext.

Plattform och verklighetsbyggande

2-leds-Plattforms-Initiering
Improvisatören börjar scenen med en initiering som direkt etablerar två saker: plats och relation. Exempel: "Tack för att du väntade på mig i växthuset, morfar." Detta tränar att snabbt etablera plattform – alltså scenens verklighet och grund.

Etikettera först sen tyst
Spelaren säger vad scenen handlar om (t.ex. "Det här är en scen om svek mellan syskon.") och är sedan tyst i några sekunder medan publiken får bilda sina egna förväntningar. Sedan startar scenen utan ytterligare introduktion. Övningen tränar scenmedvetenhet och inre närvaro.

Quick Scenes
WRECK En akronym för Wants, Relationship, Environment & Character. Spelare gör snabba scener där dessa fyra element etableras tidigt. Syftet är att ge scener stabil grund att stå på och att träna snabba val i början av scenen.

Relationsfokus
Scener där relationen mellan karaktärerna står i centrum – snarare än situationen eller handlingen. Vad har hänt innan? Vad vill de av varandra? Övningen stärker spelare i att fördjupa emotionell kontakt och skapa trovärdiga band.

Wants/Needs-scen
En övning där varje karaktär drivs av ett tydligt behov eller begär – t.ex. "Jag vill bli sedd" eller "Jag måste få tillbaka mitt jobb". Fokus ligger på att låta detta behov påverka alla val som görs i scenen, vilket skapar driv och tydlig motivation.

Status och känslomässiga val

Attitydstilar
Spelarna får en attityd (t.ex. att allt är superroligt, pinsamt eller provocerande) och spelar en scen med den inställningen. Denna attityd ska prägla hur de talar, reagerar och interagerar. Övningen tränar att göra känslomässiga val, skapa tydlighet och ta ställning i scenen.

Statusbyte
Två personer spelar en scen där den ena börjar i hög status och den andra i låg. Under scenens gång sker ett gradvis skifte, där rollerna byts. Karaktärerna behålls, men deras attityder förändras. Tränar att uttrycka status genom kropp, röst och energi – samt att skifta på ett trovärdigt sätt.

Statuskortleken
Varje deltagare får ett spelkort i pannan utan att se det själv. Kortets värde representerar status. Deltagarna interagerar i scen eller mingel utifrån andras kort – och försöker lista ut sin egen status utifrån bemötandet. Tränar att spela och läsa status, samt medvetenhet om kroppsligt uttryck.

Statusmingel
Deltagarna rör sig i rummet med en tilldelad status (1–10). De får interagera fritt och anpassa sig till andras statusnivåer. Efter ett tag får de byta status och prova olika roller. Tränar att spela status fysiskt och hitta statusdynamik i rörelse och kontakt.

Statusscen med skifte
Två personer spelar en scen där deras karaktärer har olika status. Efter ett tag byts deras inbördes status – t.ex. genom en händelse eller ett maktskifte i handlingen. Tränar snabb anpassning, nyansering och att låta samma scen förändras beroende på position.

Stora reaktioner
En deltagare säger något sant eller vardagligt. Övriga reagerar med kraftig känsla – skratt, tårar, chock. Fokus ligger på att öva emotionella uttryck, kropp och röst, och skapa gemensam spelglädje.

Tjänare, herre, katastrof
Tre spelare går in i en scen där en är dominant (herre), en är underdånig (tjänare) och en är kaos (katastrof). Under scenen skiftar dessa roller spontant. Övningen tränar både status, samspel och flexibilitet – samt humorkonflikter i scenens energi.

Karaktärsutveckling

Emotionella karaktärsbyten
Två spelare spelar samma scen två eller tre gånger – men med olika känslolägen varje gång (t.ex. glädje, sorg, ilska). Fokus ligger på hur karaktären förändras i röst, kropp och attityd beroende på känslotillstånd. Övningen hjälper spelarna att utforska karaktärens emotionella spektrum och kroppsliga uttryck.

Gradvis karaktärsförändring
Deltagarna får två motsatser (t.ex. "blyg" till "självsäker") och promenerar över rummet medan de gradvis förändrar sin gång, kroppshållning, minspel och röst. Övningen tränar kroppskontroll, transformation och att låta karaktären utvecklas utan att byta direkt.

Karaktärscirkel
En person står i mitten av en cirkel. Övriga deltagare ger turvis karaktärsdrag och detaljer (t.ex. ålder, intressen, vanor), som den i mitten omedelbart tar in och gestaltar med kropp och röst. När tillräckligt många egenskaper är på plats får den i mitten agera i en situation och svara på frågor som karaktären. Tränar spontanitet och att ta emot impulser.

Karaktärsintervju
En person intervjuas av en annan – men svarar som en påhittad karaktär. Frågorna kan handla om barndom, drömmar, relationer, etc. Övningen hjälper till att hitta karaktärens perspektiv, åsikter och inre logik.

Liftaren
En grupp sitter i en bil (två i framsäte, en i baksäte). En ny karaktär ("liftaren") kliver in och har en stark känsla eller personlighet som smittar av sig på resten av gruppen. Alla förändras gradvis tills alla har samma känsla eller energi. Tränar påverkan, gruppkänsla och imitation.

Sätt dig på en stol, tala ur/från din ryggrad
En ensam improvisatör sätter sig på en stol och börjar tala utan att veta exakt vem hen är. Genom kroppens hållning, känsloläge och röst börjar en karaktär växa fram. Övningen syftar till att "lyssna inåt" snarare än att konstruera något yttre.

Solo Character Switches
En person spelar en monolog i karaktär i 30 sekunder, sedan byter de tvärt till en ny karaktär med ny röst, kropp och intention. Upprepas flera gånger. Tränar karaktärskontrast, snabb transformation och mångsidighet.

Space work och fysisk gestaltning

Cirkel-gå
Deltagarna går i en cirkel i samma riktning. När ledaren ger en signal (eller utan signal), ska alla samtidigt stanna, vända håll, eller hoppa. Utmaningen är att göra det exakt samtidigt, utan att någon tar ledarrollen. Tränar gruppsynk, icke-verbal kommunikation och samspel.

En går, resten står stilla
En person får röra sig och ge ifrån sig ljud – resten står helt stilla. Övningen vänder sedan: en ny person rör sig. Det handlar om att observera, respektera andras uttryck, och öva fokus i kropp och närvaro.

Gibberish-sketch
Två eller fler spelare spelar en hel scen med påhittat språk. De får inte använda riktiga ord, men ska ändå förmedla en begriplig historia genom kropp, tonfall, mimik och känsla. Tränar icke-verbal tydlighet, känslouttryck och samspel.

Gradvis karaktärsstatuspromenad
Deltagarna får två ytterligheter (t.ex. "från barn till pensionär", "från blyg till storhetsvansinnig"). De går över scenen och förändrar sig gradvis under promenaden. Man kan även låta dem tala med påhittade förbipasserande. Tränar karaktärsutveckling i rörelse och kroppslig transformation.

Space work:
Heat and weight-stol En person sitter på en stol och gestaltar en fysisk känsla (t.ex. något varmt, tungt, trögt). Övriga går in en i taget och försöker interagera med den osynliga verkligheten genom att härma, reagera eller förstärka den. Tränar space work, objektsarbete och kroppsspråksmatchning.

Spegeln
Två personer står mittemot varandra. Först härmar den ena exakt den andres rörelser. Sedan byter de roll. I slutet försöker båda spegla varandra utan uttalad ledare – rörelserna uppstår "samtidigt". Tränar koncentration, känsla för tempo och rörelsekvalitet.

Statusfoton
Gruppen delas in i smågrupper som snabbt ska skapa ett "fruset ögonblick" (tableau) som visar en tydlig statusdynamik – t.ex. chef och anställd, kung och betjänt. Fokus ligger på kroppshållning, blick och rumslig positionering. Tränar att uttrycka status utan ord.

Utan ord
Improvisatörer spelar en hel scen utan begripliga ord. Genom gester, ljud, blickar och fysisk interaktion ska publiken förstå handlingen. Tränar tydlighet, icke-verbal kommunikation och scenisk närvaro.

Musik- och sångövningar

Genre-sång
Spelarna får ett tema eller en titel från publiken, och sjunger en improviserad sång i en viss genre – t.ex. country, opera, musikal eller reggae. Övningen tränar lyssning, musikalisk känsla och tydlig stilimitation. Den hjälper också spelare att hitta melodier och rytm som stödjer komik och berättande.

Improviserad sång
Rimduett Två personer sjunger turvis rader som rimmar på varandra. En börjar med en textrad, den andra fyller i med rim och fortsätter historien. Detta tränar musikalisk lyhördhet, rimkänsla, humor och tempo. Det uppmuntrar också till lyssnande och samarbete.

Refrängstruktur
En eller flera spelare improviserar en sång med en tydlig återkommande refräng. Verserna kan berättas solo eller tillsammans, men refrängen är gemensam och återkommer som en "kör". Övningen tränar struktur, publikkontakt och känslan för när något kan upprepas eller utvecklas i musikaliskt berättande.

Monologövningar

Sann historia
Improvisatören berättar en personlig, verklig händelse ur sitt eget liv. Fokus ligger på att dela något ärligt, med känsla och detaljer. Övningen tränar berättarteknik, närvaro, kontakt med publiken och förmågan att minnas och återge med dramaturgisk båge. Används ofta som öppning i långform.

Temamonolog
En person håller en monolog utifrån ett tema som ges av publik eller gruppledare – t.ex. "hemligheter", "vägskäl", "barndom". Monologen kan vara sann eller fiktiv, men ska kännas personlig och sammanhängande. Tränar fantasi, känslomässig koppling och struktur i muntligt berättande.

Game of the Scene och mönster

Anklagelse
Två improvisatörer. Den ena (A) anklagar den andra (B) för något absurt ("Du tog med en krokodil till jobbet"). B förnekar inte, utan bekräftar och förklarar varför. Syftet är att snabbt omfamna det ovanliga och göra det logiskt. Tränar att hitta game (det komiska mönstret) och motivera absurda val.

Du ville träffa mig
En karaktär kallas in till någon med auktoritet (t.ex. "Du ville träffa mig, direktör?"). Denne ger tre rimliga uppdrag – och ett fjärde orimligt ("Vi ska lägga ner företaget"). Den första reagerar, men accepterar och motiverar det. Tränar struktur, överraskning och att bygga game genom avvikelse.

Premiss-advokat
En spelare presenterar en galen idé ("Katter borde styra världen"). Den andra håller med och försvarar idén logiskt. Målet är att normalisera det absurda och visa varför det är rimligt. Tränar justification, samspel och att utforska idéer.

Sanning till varje pris
En karaktär påstår något absurt ("Jag blev bortförd av aliens"), den andra reagerar som om det vore verklighet – med skepticism, oro eller nyfikenhet. Spelarna håller fast vid sin verklighet. Tränar kontrast mellan det normala och det absurda – och hur det skapar komik.

Stegrande repetition (Donut Shop)
En vardaglig scen spelas flera gånger – varje gång med mer överdrift eller fokus på ett upprepat mönster. T.ex. en kund beställer kaffe, men varje gång har de fler tics eller ovanor. Tränar igenkänning, upprepning, höjning och komisk struktur.

Redigeringar och höjningar

Tag-out-scen
En tredje spelare går in i en pågående scen, klappar en av spelarna på axeln ("taggar ut") och tar över platsen i en ny scen. Den nya scenen ska vara inspirerad av men inte nödvändigtvis fortsättning på den föregående. Tränar timing, inspiration och scenstruktur.

Time dash
Scenen "hoppar" i tiden – till framtid eller dåtid. Spelarna visar konsekvenser eller bakgrund till det som just hände. Övningen tränar fantasi, kontextbyggande och rytm i långform.

Walk-on
En tredje spelare går in i scenen med en kommentar eller fysisk handling, utan att ta över. Personen lämnar sedan scenen igen. Detta kan förändra riktning, förstärka ett tema eller skapa höjd. Tränar samspel, precision och scenredigering utan att stjäla fokus.